Det nya året började med januari, jag kom hem från en kortvisit i Kapstaden och var förväntansfull över ett nytt spännande jobb, hade en nyinköpt lägenhet, byggde en legovägg, och såg fram emot en sjuhejdans händelserik vår.
Veckorna flöt på och februari gjorde entré. Det var massor av snö. Jag var på min första burlesk föreställning. Man förberedde sig för resor, det skulle visa sig att man inte var så förberedd som man trott.
Så kom mars med en jäkla fart, jag stukade foten och fick en försmak på mänsklighetens ondska. Jag träffade människor som blivit förkastade av samhället i Ungern och Italien, och spelade fotboll med svältande barn i Kenya som blivit utsatta för både våldtäkt och ett och annat piskrapp innan sin tio årsdag. För första gången i mitt liv grät jag sorgetårar som verkligen var på riktigt.
April och våren nalkades, jag dansade riverdance i Hamburg, köpte en Abdoer Twist – mirakelmaskinen som skulle göra min kropp så vältränad att självaste Arnold skulle tappa hakan, men så åkte jag in i fängelse i Azerbadjan och maskinen lämnades tyvärr åt sitt öde.
I Maj dog Usama, jag sov på ett lyxhotell i Kambodja på natten och träffade människor utan hem på dagen, människor som blivit hemlösa för att det lyxhotellet jag bodde på skulle kunna byggas. kom hem och tog en livspaus på landet, innan det var dags att bli hotad med machete i Jamaica och få se vilket vidrigt liv man lever som homosexuell där.
Jag behandlades som en kändis av den enda anledningen att jag är vit i Bangladesh i juni. Så kom Reggie på en kortvisit till Stockholm, Wille kom också en sväng, sen kom Stensson, sen kom Jordan, vi intog grönan och mös loss utan föräldrar. Det var också i juni som det blev dags för the french week när Marine var i stan och Cape Town – power of three återförenades.
Vi trotsade monsunen i Indien i juli, det regnade i två veckor, nästan konstant, men med gott mod tatuerade vi oss på fyllan och dansade discodans med svängiga indier. Så fyllde jag år och fick testa en avsmakningsmeny från Max, 21 burgare. Hann med några soliga dagar i Lindesberg innan semestern var över.
I augusti hoppade jag fallskärm, festade loss som om jag vore 15, hade sönder min Iphone och tatuerade halva ryggen. Men i kaoset hann jag även med att turista loss med familjen, och träffa Maggis och lilla max.
Balalajka och ryskt-ortodox bröllop i september, sydde upp fin- fina kläder, drack en jäkla massa vodka och klackarna åkte i taket, mitt osunda leverne höll i sig, ginko onsdagarna var en tradition, och kräftskivor avlöste födelsedagar. Så träffade jag kärleken.
Sommaren gjorde ett kort besök i oktober, jag hängde med barnen i Lindesberg en sväng för att ladda för London där ännu ett bröllop gick av stapeln, svensk – indiskt med inslag av engelska traditioner. Galna siker introducerade mig för ”the glass of love” en pint som var fyllt till toppen med whiskey, jag log och drack.
Som det sig bör när man träffat en kärlek blev november ganska stillsamt, det i samband med ett sluta dricka – börja träna vad gjorde mig lugn och tempot trappades ner rejält.
Så december, där är vi nu. Tre arbetsdagar kvar på Pampas, sen börjar en ny fas. Jag kliver in i dimman, jag har inte en jävla aning vad som väntar.