And so it begins.

Julen är slut, jag är mätt och tjock och jag gillart. Inte så mycket uppdateringar nu, har inget Internet och då blir det så. Ska inte hålla på överdrivet mycket med att visa bilder från lägenheten, men jag är så nöjd att det måste in en då och då. Köket är brukbart, äntligen slipper jag äta ute. Köksbord är inhandlat, ikväll blir det en första middag i mitt nya hem. Sanna kommer på besök, hon äter nästan ingenting, så jag vet inte vad jag ska laga, kyckling sa hon. Ja, men kyckling med vad. Har för mig att hon inte ens äter champinjoner, vem äter inte champinjoner. Det blir ett mission det här. Nu ska jag iväg till systemet, sen kolla möbler, sen kolla mellandags rean, sen städa, sen laga mat. Så är det.

Så kom en tomte, är det inte jul så säg!

Tjock.

God Jul.

Så var det sagt. Om några timmar är hysterin över.

Mys måndag i Örebro.

Lilla julafton!

En tidig julklapp.

Vi kunde inte hålla oss till julafton, vi bytte paket redan idag, mest för att jag kom på vad jag skulle få. Mickeman hade köpt en till sig själv också, det är ju ändå jul. Av mig fick han en klocka, om ni vill veta. För övrigt så är jag en av många som nu lägger ner hela den här 30 dagars leken. Helt meningslöst. Nu ska vi ut och äta julbord, det är ju som sagt trots allt jul.

Hittat soffa idag också, trots att jag inte provsuttit den, eller valt tyg själv, så är jag väldigt nöjd. Den var ju fantastiskt fin på internet, hur fel kan det gå!

Day 15 - your dreams

När jag var liten skulle jag bli cowboy, polis, eller superhjälte, rädda alla som behövde bli räddade, ta från dom rika, ge till dom fattiga, lära mig att flyga, bygga en tidsmaskin. Jag skulle gifta mig med en prins, bli prinsessa och ha ett stort rosa slott i mitt eget kungarike. Jag skulle bli astronaout, flyga ut i rymden och upptäcka nya planeter, kanske stöta på en planet precis som våran egen, antingen träffa på konstiga gröna varelser, eller min dubbelgångare som är som jag fast lever i en annan tid. Jag skulle vinna på lotto så jag aldrig behövde jobba. Skådespelerska var mitt kall, jag visste det, jag var helt säker. Jag skulle flytta till Hollywood, bli känd, rik, träffa en vacker man som aldrig skulle vara elak, otrogen eller ta mig för givet, vi skulle få 3 fina barn tillsammans. Min familj skulle flytta in i vårat stora hus som vi prydde med oändligt mycket ljus framåt jul, och med små tomtar och buskar som i Edward Siscorhands på sommaren. Där skulle vi bo, lyckliga tills vi alla dog samtidigt, mina föräldrar i en väldigt hög ålder. Jag skulle bli konstnär, sjuksköterska som mamma, fiskare, dansare, skidproffs, mäklare, fotograf, lärare, golfare eller sopgubbe.

Det är lite synd att jag inte drömmer så stort som när jag var liten längre. Visserligen ville jag ett tag aldrig någonsin flytta hemifrån, drömde om att få 10 barn, gifta mig med min pappa, och få lika stora tuttar som min mamma.

Day 13 - Your week

Det råkade bli så att jag hoppade över dag 12. Whats in your bag, kändes ok att hoppa över ändå. Nu har jag tagit steget, brytit 30 dagars leken. Det betyder att jag förmodligen kommer göra det igen, men 11 dagar ändå, tycker det var ganska starkt jobbat av mig.

Veckan då. Jag gör allt och ingenting på jobbet, sitter med tre olika projekt, men pillar bara lite i hörnen på dom alla. Det stökas och donas i lägenheten, skruvas, rivs, byggs och organiseras. Det blir bra det här tror jag, en vecka så kanske köket är klart. I går var det soffjakt, det skulle ha börjat jagas mycket tidigare, jag inser att det inte är det lättaste att hitta en soffa.

Varit en ovanligt social vecka, Marie Laveau i tisdags, pop quiz i jakan i onsdags, hemma fest och återbesök på Marie Laevau i fredgas och glögg afton igår, som slutade med att jag vinglade hem vid 12 snåret, utmattad av veckan och lite småfull. Idag lyckades jag ta mig till ett café för lite frukost, men nu är jag tillbaka i sängen, där ska jag stanna hela dagen, titta på the office och äta godis. Kanske samlar jag krafter till damsugningen, och mätning av väggar där bokyllor ska upp, men det ser mörkt ut. Jag stannar nog i sängen.

Det går bra nu...

Det här med att känna sig säker.

Idag hade aftonbladet listat sveriges kommuner från säkra till osäkra.
Av 281 stycken ligger Lindesberg på 178de plats. Stockholm ligger på 198de.
Kanske borde flytta hem ändå, eller ännu bättre, flytta till Salem. Där är man säker.

Day 11 - Your siblings

Anna Petronella. Hon är två år äldre än mig. Hon var överlycklig över att få en syster, hon tog hand om mig, kramade mig och lekte med mig. Det hände till och med att jag fick vara med och leka när hennes vänner var hemma hos oss, till en viss ålder iallafall. När jag inte vågade sova i min egen säng, fick jag alltid komma in till henne och sova, trots att mamma och pappa hade sagt nej så smög jag in när dom hade somnat. Jag var den som slogs och retades, jag minns en gång när vi bråkade och jag slog henne på axeln med knytnäven, hon höll handen där slaget hade träffat och tittade på mig med sårad blick, sen vände hon och gick i tystnad. Det kan jag fortfarande ha dåligt samvete över. Hon är en djurvän, nästan så det blir onormalt, hon kan inte se ett djur utan att gå fram och klappa. Hon jobbar som säljare för Hunkydory. Vi delar det gemensamma nörd intresset för sci-fi. Hon är tillsammans med Modellbader och bor i GBG, dom är båda vegetarianer. Vi var båda handbollsmålisar när vi var yngre. Min syster är vacker och omtänksam. Ibland tänker hon för mycket på andra än sig själv. Innan jag föddes tror jag vi valde varandra av en anledning.

Day 10 - What you wore today

Idag och varje dag. Mina slitna kontorstofflor från Shangrila i KL.

Day 9 - Your beliefs

Religion och gud tror jag absolut inte på. Det är det fula i människan, och mest en källa till ondska. Jag tror att det finns någonting mer, någonting större än oss själva, någonting oförklarigt. Men gud? Nej.
Jag spår mig då och då, mest för att jag vill tro. Samtidigt tror jag det är viktigt att inte lägga för mycket tyngd i det. Jag tror det är viktigare att leva idag. Det är för lätt att älta i det förflutna, att blicka framåt istället för att uppskatta det som sker nu. Jag tror man ska lägga vikt i nuet. Jag lever inte alltid som jag lär.
Jag tror på ärlighet, att alla människor föds goda, att alla är lika mycket värda. Jag tror vi alla måste kämpa för att göra skillnad, kämpa för det vi tror på. Jag tror på fantasin, på förnuftet, på spontaniteten. Jag tror det är viktigt att tillåta sig själv att förlåta - kanske framförallt sig själv.
Jag hoppas och tror att alla våra motgångar, all sorg, ångest och smärta i slutändan leder till någonting vackert och gott. Jag tror på hoppet, och jag tror på människan.

Day 8 - A moment.

Jag har såklart massor av fina ögonblick att berätta om, men det som ligger närmast i tiden, och närmast hjärtat är Expedition Robinson 2009. Jag hade så många fantastiskt fina dagar under den produktionen att jag egentligen inte vill välja bara en.

15 juni. Kristine hade fyllt år, jag tog fram kreativiteten i mig, Kristine jobbade dygnet runt och jag ville ge henne någonting fint, så i födelsedagspresent av mig fick hon en checkbok med "upplevelser". En av dom var "Sail away with me - a boat trip around besar".
Jag övertalade min favorit chaufför Wira att ta oss med på en solnedgångstur, sagt och gjort, jag la kuddar i fören, kylde en flaska rosé och när Kristine kom tillbaka till Besar efter en hård dags jobb, mötte jag henne på Jettin. Vi hoppade på båt nr 5 - Waveranger, så körde världens bästa Wira runt oss på ett stillsamt hav. Vi lyssnade på Ray Charles, drack rosé och snackade skit tills solen gick ner.
Det var en jäkligt fin dag, jag saknar verkligen Robinson 2009, alla och allt som hörde till. Jag har många ögonblick därifrån som jag skulle vilja lägga i min magiska lilla låda, öppna då och då för att uppleva igen. Synd att det inte går. Jävligt synd.

Sådär nånting!

Steg för steg bildar vi ett beboligt hem. Två veckor, sen ska köket vara på plats.

Day 7 - Your best friend

Jag vet inte riktigt om jag har någon bästa vän, men jag har väldigt många bra vänner, kanske är alla min bästa vän, men till olika delar av mig. Det har funnits vänner som betytt mer än andra under olika perioder i mitt liv. Jag har vänner som jag kommit väldigt nära, väldigt fort. Jag har tappat kontakten med vänner som jag en gång ansett vara mina bästa, en del förluster har gjort ondare än andra. Det finns säkert en anledning till att vi inte längre står varandra så nära, men många kan jag likt förbannat sakna, under en viss tid i livet så var dom så stor del av den jag var då, och på något sätt bidragit till att forma den jag är idag.

Men jag har fantastiskt fina vänner i mitt liv, vänner jag skulle offra mitt liv för, och jag är säker på att många skulle göra detsamma för mig.

Det känns lite konstigt att nämna namn, så jag lämnar det därhän. Ni vet vilka Ni är.

Day 6 - Your day

Lindesberg. Fina ungar. massa snö. Saknade vänner. Rensning av garderob. packning av lådor. lagning av hyllor. jul stämning. mammas mat. kvällsfika. kaffe. Stuga. Snowjoggers och små söta tomtar.

Day 5 - your definition Of love

Day 4 - What you ate today

Dagen började med en näringsrik Strix frukost. Vitt bröd med leverpastej och bostongurka, självklart en automat kaffe till det.
Körde lunch på Fine Food, köttbullar med mos. När vi kom tillbaka till kontoret möttes vi av det här. Gratis mat, Typiskt.
Till fredagsfika bjöds det på lussebullar, det var en stor besvikelse när vi insåg att det var såna bullar som är fyllda med russin, inte bara två på toppen. Jag är inget jätte fan av russin, men jag tänkte att jag får sitta och pilla, det är det nästan värt. Men vet ni... I min lussebulle var det ett russin. ETT russin i hela lussebullen. Lika bra som att vinna på lotto.

Day 3 - your parents

Det finns tusen fina saker att skriva om mina föräldrar. Men jag ska försöka fatta mig kort. Min kära mamma. Hon har bacillskräck, någon konstig slags fobi för navlar, och hon var på en Bob Marley konsert i sin ungdom. Hon har ett enormt tålamod, men när bägaren rinner över, så är det inte bara med en droppe. Jag kanske inte berättar allt för min mamma, men det mesta, och jag skulle kunna berätta allt om jag bara klarade det själv. När jag är ledsen är det mamma jag vill ringa till, mamma jag vill krama, bara vara hennes barn, gråta i hennes knä, och vara sårbar, hon skulle lyssna och komma med goda råd. Jag gör det aldrig, för när jag känner att jag vill det så räcker det med hennes röst för att jag ska lugna ner mig.

Min fina larviga Pappa. Jag älskar att han fortfarande tror att jag tycker det är roligt att tävla upp för trappen, "försten upp" säger han, slår till mig på armen och börjar löpa. Jag har varit pappas flicka ända sen födseln. Min syster föddes med kolsvart hår, lixom mina föräldrar. Sen kom jag, blond och lite rödlätt. Men det har aldrig funnits några tvivel om vem som är min pappa. Vi är skrämmande lika, jag har till och med ärvt hans gångstil. Han är givmild, och omtänksam. Han var lärare på min skola på låg och mellanstadiet, det hade både sina för och nackdelar. När vi var jävliga i klassen och våran lärare sprang gråtandes till lärarrummet så hörde man ett par träskor i rask takt från korridorerna, då visste jag att det var pappa och gömde mig raskt bakom en hylla av skam. Men han berättade också världens bästa spökhistorier, hela klassen satt klistrade i bänkarna, och väntande med förtjusning på slutet, som han alltid drog ut på så vi ibland fick vänta en vecka innan han berättade klart.

Jag hade alltid deras förtroende, tills jag bröt det, vilket jag gjorde allt för ofta. Jag har blivit stöttad i alla mina miljoner konstiga påhitt, jag har fått begå mina egna misstag. Mina underbara föräldrar, Ni har lärt mig att ta hänsyn till andra människor, aldrig döma, alltid hjälpa andra så gott jag kan, att skita i vad andra tycker och gå min egen väg. Ni har uppfostrat mig till en självständig individ, och Ni ställer alltid upp för mig och min syster, i vått och torrt.

Jag säger det väldigt sällan, men ni vet att jag älskar er.

Ett mail ang Day - 2

"Jag saknar tiden på mellanstadiet då man alltid kunde lösa ett nederlag med lite popcornkrig. Ett nej på dansgolvet, köp popcorn. Sedan kom högstadiet och man skulle stå och vänta längs väggen, hoppas att någon skulle bjuda upp, vilket väldigt sällan skedde och sedan framåt kvällen kom förnedran när man skulle fråga tjejen som man gillade om man fick dansa och nejen haglade, då funkade det inte med att börja kasta popcorn. Högstadielösningen blev istället sprit. Då kunde man vara full och kul istället för snygg och sexig. När jag tänker på det är det lite trist att man inte har utvecklats så mycket sedan man var 14."

Day 2 - Your first love

Barndomen, där man upplever den riktigt fina kärleken, det var kul, ingenting som var ångestladdat, visst blev jag sårad och säkert sårade även i unga år. Men det var fint och okomplicerat. När jag var riktigt liten, i 8 års åldern eller liknande, så var Jonas min stora crush, han var 4 år äldre än mig, i den åldern hade det ju sina självklara nakdelar, han ville tyvärr inte vara ihop med en 8åring. Jag kommer ärligt talat inte ihåg det riktigt, men jag har en bild när vi dansar tillsammans, jag ser skitglad ut, till och med då hade var jag inte överförtjust i klänningar men jag har på mig en blå i typ sammet, på baksidan av bilden har jag skrivit Jonas i ett hjärta. Det la sig tack och lov. I gymnasiet blev han tillsammans med min kompis Sofia.

Jag var tillsammans med Johan från och till under hela mellanstadiet. Han gjorde slut flera gånger men efter lite tjat blev vi tillsammans igen. Vi hade disco, dit bara par fick komma, så dansade vi tryckare i mörkret, pussades bland alla kuddar i hörnet under skylten där det stod ”kysshörna”. Så lekte vi ryska posten, handtag, famntag, klapp eller kyss, ibland la vi till krokodilen, då skulle man ligga på varann och pussas, när jag tänker tillbaka på det så är det kanske lite konstigt, och tidigt för att vara mellanstadiet, men ändå vackert på nåt sätt, för det var väldigt oskyldigt. När det var min tur att vara bakom den stängda dörren på ryska posten så pekades det självklart bara på Johan, man skulle inte pussa på nån annans kille inte, det visste man redan i den åldern, om man inte fegade ur och valde handtag då kunde det pekas på vem som helst, det hände till och med då och då på famntag. Jag minns att jag tyckte att Johan luktade så gott, jag hade vid ett tillfälle lånat hans keps, när han sen en av gångerna gjorde slut för att han ”ville vara ungkarl ett tag” sa han att jag kunde behålla kepsen som ett minne. Det var fint av honom tycker jag. Det var en Levis keps. Levis, bara det lixom!

Min Johan crush fortsatte i början av högstadiet, vid det laget hade mitt gottis sug, och alla chipspåsar jag köpt för mina veckopengar hunnit ifatt mig. Jag hade- som dom flesta i den åldern, lite svårt att klura ut vem jag var, jag gick från att vara lite av en hippie, lyssnade på The Beatles och Beach Boys, till hårdrockare/Punkare, jag färgade håret lila och hade en lång skinnrock, lyssnade på Ebba Grön och Metallica. Alla killar i min omgivning tyckte att min syster var den snyggaste tjejen på skolan, där stod jag, småfet och osäker. Man kunde inte längre fråga chans på nån, det skulle ”bara hända”.
framåt 8:an blev Johan tillsammans med min kompis Sofia.